Alexandras Mode

Nelly har inte så många fårskinnsjackor dessvärre.

Men Acne och Filippa K vet verkligen vad de gör denna säsong!

Jag har aldrig förr trätt in två örhängen i samma hål på örsnibben. Kändes nytänkande och en aning tungt i början, men flärden övertog och jag är superstark i örsnibben nu! Blomman är en grekisk gåva från Cophia, på Skiahtos (?) där hon befann sig var det tydligen lite poppis med missmatchande örhängen på samma person. Men jag tycker nog att det är mera nice, alltså giftigare, att göra som jag gjorde. Undra om detta är en stil som accepteras på jobbet, maybe baby på den!

Idag var dagen för Cophias överraskning - dramatisk trumvirvel - hon fick lära sig hur man lagar mat. Så duktig var hon! Hon klarade av både provet och näringsläran med bravur, kokade potatis och ägg, vändstekte ägg, gjorde äggröra och bakade gott bröd. Till middag fick hon laga Chevré Crossini med honung, Pasta Carbonara toppad med mycket Parmesan, Blåbär och hallonpaj med rårörd vaniljsås. SUPERGOTT!  

Pingu and I hade även ordnat så att två hemliga gäster kom till Cophias lilla bjudning; Mischa & Bea. De kom med skumpa och vitt vin som Pappsen Lars valt ut.

Snart får vi komma hem till Cophia och äta mat, hon skka bara reka på Ikea först...

När kvällen inte längre är sommarung och kan förväxlas med en dimmig eftermiddagslur i hängmattan, så borde man ta sig för något annat tidsfördriv. Såvida du inte fortfarande finner ängarna blomstrande och myggorna än mer frekvent surrandes i dina öron, gör du det?

Om du gör det, vill jag göra det med. Jag vill också leva i en evig sommar. En verklighet stöpt av ett naivt barnasinne, där smultron som mosas på grässtrån och grusiga skrubbsår är dina största dilemman. 

I min barnsliga verklighet saknar jag inget. Det finns solrosgula gummistövlar, midsommarblomster i en kruka i hallen och hela skogen är min koja. Mitt fort. Och mitt äventyr. I mitt barnsliga äventyr har jag ingen aning om att det finns något som kallas för klubbar och att det över vissa av dessa pyr av ett magiskt glitter. Ett magiskt önskeglitter. Jag vet inte att vissa inte kan leka med änglar och rosa enhörningar så snart de vuxit ur sin mammas röda pumps och lärt sig måla ögonfransarna tredubbelt svepande. Jag vet inte ens om de kan leka längre.

Men jag kan inte bry mig. Jag kan inte bekymra mig. För allt jag bryr mig om är att svingas ännu närmare molnen i min gunga och att hoppa. Att hoppa längre än någon annan någonsin gjort den här sommaren, i mitt liv och i min eviga barndom.      

För jag har flytt och bestämt mig för att vägra behöva önskeglitter för att kunna leka och andas. Jag vill inte, vill inte, vill inte, vill inte... Dumma mamma! Kan jag inte få gunga lite till? Snälla... Bara en liten stund till? Snällasnällasnällasnällasnällasnälla!!!

Vågar jag sluta gunga och följa med mamma? Vågar jag bli stor igen? Törs jag det? 

Jag vågar allt. Jag vet ju ännu inte att jag inte är oövervinnerlig. Ingen har berättat för mig att jag inte kan flyga till månen och om någon skulle försöka skulle jag ändå inte tro honom. Jag kan allt. Jag är en modig flicka.

Hej då finaste Fröken Enhörning, sakna mig inte för mycket nu när jag blir stor. Jag lovar att jag skall komma tillbaka! Varje och varendaste sommarlov. Jag ljuger aldrig Fröken Enhörning. Aldrig.

Somrarna går, men inte besöker väl jag Fröken Enhörning när mina sommarlov tagit slut och ledigheten tagit vid? Bara någon gång ibland, kanske mera ofta när kajalen är utsuddad och håret tovat sig av hårspray och timmar av hårrufsande och försök till att dansa bland alkoholstinna människor.

När vi dansar ut hand i hand och glittret yr har vi inbillat oss så länge vi kan minnas att vi är 1920talets vackraste flickor! Vi förstår inte att vi borde frysa om våra avklädda ben, tanken är absurd. Allt vi tänker på, du och jag, är hur skönt det är att gunga; Hur fartvinden får våra kjolar att virvla, precis som på svartvit film. Vi gungar fort, fortare, vi hoppar, flyger, tappar skorna i sandlådan, vi tumlar, vi skrattar.

Vi nyktrar till och känner hur vi fryser, först bara en aning, men snart mer och mer påtagligt. Ändå är vi glada. Trots kyla, ömma fötter och tunnare plånböcker är vi ändå oövervinnerliga. Vi kan allt. Ett kort kafferep och en halv hallondröm var all tid vi fick med Fröken Enhörning. En flyktig stund, snart bara ett fragment av ett bortglömt ögonblick. Men känslan finns kvar. Fröken Enhörning består.

Inom mig är det alltid sommar. Och jag är någonstans alltid fem år, oövervinnerlig och glittrande med smultron i munnen.

Jag gungar och allt är ett äventyr.

Från Nellys kategori "Festklänningar" och för min del får just dessa gärna flytta in i någon av mmina garderober. Speciellt Acne-klänningen längst ned i det vänstra hörnet. Någon som vill sponsra?

COOLASTE JEANSEN 1976 VAR PUSS OCH KRAM! DU MÅSTE MÅSTE MÅSTE MÅSTE SE DET HÄR KLIPPET!  Och spana in lillkillen med mörk kalufs och tight ass på slutet, jeansen skulle nämligen var TIGHTA. Klickar du på länken nu? Gör det. Åhh vad fint det är. Heja Stockholmsungar som vet att utseendet e allt som betyder något ;)