Alexandras Mode

Den 20 September, det vill säga om bara några få veckor, kommer flyttgubbarna hit. Hit hem till oss och vårt ombonade hem. Ombonat som i "att-hemma-hos-oss-har-vi-konst-på-väggarna-som-vi-tycker-om-och-vackra-möbler-som-man-får-dansa-i-om-man-känner-för-det-,-cause-we-like-it-!" och inte i som "att-hemma-hos-oss-har-vi-ett-överflöd-av-kitshiga-prylar-och-tapeter-i-för-många-olika-kulörer". Då kommer de att i dagarna tre packa och förse våra möbler, vårt porslin och föräldrarnas kläder med diverse emballage för att våra tillhörigheter skall klara resan i container på ett stort fartyg till Malta intakta.

Från och med den 22 september kommer det alltså att vara tomt hemma hos så när som på mitt rum (bortsett från den vita "öppna spisen") och en bäddsoffa. Om de nya ägarna Tommy och Anne köper Bang Olufsen elektroniken så har vi ju television och musik kvar här hemma i alla fall. Så jag hoppas på det! Altan-möblerna åker in i vardagsrummet.

Från och med mitten av oktober kommer mina föräldrar att befinna sig på Malta (och hunden i Vagnshärad) och då blir jag ensam hemma i spökvillan. Men då var jag väl be alla mina vänner att ta med sig sovsäckar och komma och hänga hemma hos mig, eller ett gäng illegala flyktingar.

När jag bor här själv tänkte jag ta ner all den konst från vinden som mina föräldrar inte vill ha men som jag vill ha (en del måste det ju bli) och ställa fram lite här och var, ett litet galleri så där haha och sen kan det få bli böcker, böcker, böcker överallt och middagsbjudningar på golvet runt öppna spisen kanske  Parken goes Maroccan! Vissserligen kommer ju altanbordet in, men det känns ju lite coolare att sitta på golvet Te gustas? 

Ett fint armband från chicy.se och framförallt tycker jag om bilden, mest för att nagellacket på tummnageln är lite avskaft och det är trä i bakgrunden..

Satt och läste Nöjesguiden om Reinfeldt (RÖSTA BLÅTT!) på husläkarmottagningen, jag var inte där för att jag var gammal och skröpplig, eller för att febern stigit olidligt högt. Utan mest för att spara lite plats i kylskåpet. Nu ligger det inte längre en Gardasíl-spruta på tredje hyllan uppifrån räknat.

Jag stannade också till på SEB, min gulliga farfar satte nämligen undan lite pengar åt mig när jag föddes. Så idag var jag där och flyttade över sextusentrehundraåttiosex kronor (jag lämnade kvar 11öre på kontot) (med hjälp av en schysst Christopher (han tyckte att det var lugnt att jag betonade "Filofax" så mycket, det var ju ändå fredag.)) till mitt Handelsbanken konto. Så tack farfar för att du gav mig Bordeaux. Större delen av Bordeaux i alla fall.

 Undra i fall de har tillgång till internet bland molnen?

Efter Witamin Well och Campari-drinkar tog jag en taxi till Villa Pauli i Djursan där mor & far samt deras vänner/favorit-kunder Jocke och Jan-Erik från Lysande Utsikter hängde. När jag kom dit överröstes jag av komplimager om hur vacker jag blivit Hela restaurangen tystnade när jag kom in, att vara ung flicka med långa ben betalar sig alltså haha

Jan-Erik (en snygg man, han gifte sig dock efter ett romantiskt frieri (Åh! Så romantiskt var det!) på Kuba nu i somras) hade egetligen tänkt att krypa till kojs, men sen anlände jag ooch då blev det mera gott rött och god whiskey. Jag hade verkligen supertrevligt Jocke visade sig dessutom ha lite extra bra kontakter, en viss Jörgen Eriksson som jobbar på NK (eventuellt ett möte med denne inom kort) och hans nära vän med yrket att vara en känd make-up-artist Katrine prisad av både Elle och H&M.

Himla trevligt avslut på kvällen måste jag säga Och en wirre (Oban) från 92 på det. Härligt....

Efter guldig glitterspray i mitt hår bar jag mig av till Elles pop Up Store en sista gång (?) för att ordna med bilderna till tävlingen "Sveriges bäst klädda vanliga kvinna". Relativt vanlig är jag ju ändå. Jag må vara cool inofficiellt, men officiellt har ännu inte allt för många hört talas om mig. Jag fick i alla fall en liten stund med Elles fotograf Matthias, som är snygg och trevlig och tycker att det är nice att lyssna på musik och dricka öl. Inte fy skam. Inte alls faktiskt! (Jag funderar på hur jag skall ta kontakt med denne man...)

Efter att jag fått en gratis (heja! heja!) Café-tidning från Elle och läst om Fredrik Reinfeldt (uppmaningen "heja! heja!" tåls att upprepas) så  mötte jag fina och dyrt klädda Pingu. Vi begav oss till NK för deras Höstens Val Visning. En visning om kontraster (machokillar som kysser varandra, en kort farbror och en megalång kvinna, mad men former mot androgynt, 65årig BondBabe mot vacker indian etcetera) stylat av MarinaKereklidou och producerat av Dan Arne. Fint! Dessutom säkerligen sponsrat av Campari. Hmmm. Jag gillar nog inte helt och fullt smaken av Campari. Men nu vet jag det

På det schackrutiga podiet gick även en bekant till Pingu! Ha! Lustigt! Men snygg var han, även fast hans kindben inte var riktigt i mitt tycke och smak.

Coolast av allt var att vi såg/ stod knappt två meter i från Lars Wallin; LARS WALLIN!!!! FREAKIN AWESOME! Han var klädd i en lång marinblå blazer/kavaj med en små rutig vit skjorta under, mörkblå jeans med många och tydliga sömmar, uppkavlade var de dessutom och låga tygskor i marinblått till detta. Han talade med en blond donna i leopardmönstrat.

Åh vilken fin dag!
(Egentligen skulle här följa multipla utropstecken, men ack nej! Det är inte oftast PK att göra på så vis, så dessa omtalade utropstecken de utgår.)

Jag träffade "min" Caroline i Norrtälje för flera koppar te och kolapaj på Café Landkrabban, mys och ett underbart besök på en viss bokhandel - den var djupare än väntat och rymde både vackra bokryggar och en (minst) 700 sidors lång biografi om <3 fina <3 John Lennon. (Sedan jag läste boken Jävla John för ett bra tag sedan så har herr Lennon en speciell plats i mitt hjärta.)

Talade även med Ahlgren om en söt flicka som vi kallar Aurora,  talade med Catte om hur kul hon kommer att få det i Grythyttan och med J om att vi inte kunde talas vid ordentligt när jag stod vid en brusig motorväg.